Rapport från Svenssons - Oktober 2009
Nu har det hänt igen! Klagomål på innehållet i vårt nyhetsbrev. Ja, de flesta av er är mycket uppskattande J men så har vi språkpolisen Martin… Men eftersom Martin är journalist så får vi anta att han vet vad han talar om. Martins klagomål handlade först och främst om mitt språkbruk, mitt användande av anglicismer (svårt ord men det handlar om att jag ”försvenskar” engelska ord). Vi har försökt förklara för Martin att när man har bort utomlands SÅÅ LÄÄNGE som vi har gjort ”blir det problems with svenskan”. Hanna sa t ex häromdagen: ”Mamma, när jag fyller år önskar jag mig en sådan där board, du vet en sådan där som fröken har. Jag vill också ha en penna som jag kan writa med och en eraser”. Skämt åsido, jag lovar att skärpa mig – inga fler anglicismer!
Det andra klagomålet, eller kanske jag ska säga frågetecknet gällde huruvida familjen Svensson håller på att smygamerikaniseras. Martin upplever att min ironiska ton när jag beskriver det amerikanska samhället håller på att förändras, betyder då detta att vi håller på att förvandlas till amerikaner?
Martin har delvis rätt – för det finns faktiskt saker som vi verkligen lärt oss uppskatta här. Därför kommer jag inleda detta detta nyhetsbrev med – what we LOOOVE about US!
Klimatet: Blå himmel, sol och värme. Denna vecka har vi fått lite ”kyligare” väder men har fortfarande över 20 grader. Igår hade vi drygt 25 grader och strålande sol.
Tillgänglihet och service: Tänk er in i detta. Ni behöver besöka en läkare. Ni ringer till er vårdcentral, någon svarar direkt (i till råga på allt en trevlig ton) oavsett vilken tid på dagen ni ringer. När ni sedan framfört ert ärende så säger någon, visst kan vi ta emot er, när vill ni komma? Vad menar du? De måste sagt fel tänker man, det är väl jag som ska fråga när jag får komma, inte när jag vill komma? Sköterskan meddelar dock att jag inte hört fel utan att jag faktiskt får välja tid och att de har tid redan nästa dag. (Det förstås, i ärlighetens namn ska jag säga att vi tillhör en lycklig skara i USA med full sjukförsäkring. Jag skulle inte vilja arbetslös i detta landet.) Ett annat exempel är bilbesiktningen. Det kan man göra när som helst, 7 dagar i veckan på bensinstationer eller hos sin bilhandlare. Man behöver inte boka tid, någon tar emot direkt, man får kaffe (eller förstås coca cola) och trevliga tidningar när man väntar. 15 minuter senare är det klart!
Ständigt leende människor: Visst kan detta kännas lite ytligt och påklistrat men vi börjar gilla det. För vem vill inte mötas av skolans rektor på morgonen, strålande som en liten sol, sägandes ”It is a great day in the neighbourhood!” ? Och visst är det trevligt då man möter någon på gatan som och de säger ”Hi – how are you?”.
Ja, ta nu inte detta som bevis på att vi faktiskt håller på att svälja hela ”the american dream” med hull och hår utan snarare som bevis på att vi inser att alla länder och kulturer har sina för och nackdelar.
Nu åter till vårt normala nyhetsbrev, vad har hänt sedan sist?
Skolan är i gång med full fart, vilket betyder läxor, projekt, insamlingar och olika aktiviteter. I måndags deltog vi i på något nytt – McTeacher’s night @ McDonalds. Detta innebär att skolans lärare jobbar på det lokala McDonalds. Skolan får 20% av alla försäljning! Det kändes som om skolans alla 900 elever och föräldrar var där – helt hysteriskt! Barnens lycka var total, Peter och jag kände redan efter 10 minuter att vi var nära bristningsgränsen. Ljudvolymen var över alla godkända gränsvärden. Skolan’s rektor var förstås där. Gick omkring som tuppen i hönsgården med en en stor glass i ena handen och en coca cola i den andra. Ja, ja förhoppningsvis betyder denna insamling att barnen får toa papper även i år på skolan J.
Simon’s fotboll har startat. Simon spelar i år i ett s k ”travel team”. Detta betyder att Simons lag spelar mot lag inte bara i närområdet utan även i andra delar av North Carolina. Simon spelar oftast center denna säsong men har också valt att påbörja en karriär som målvakt. Detta betyder att han utöver de två vanliga träningarna också har målvaktsträning en gång i veckan. Simon gillar verkligen fotbollen och hans lag verkar toppen. De satsar hårt på fotbollen förstås men också att laget ska lära känna varandra.
Lägg märke till dräkterna – man kunde tro att de spelade för Sverige!
Igår spelade de match och vann med 6-0. Simon stod i mål första halvlek och gjorde sedan två mål i andra halvlek. En av de andra föräldrarna som som satt jämte oss undrade om Simon fått något speciellt till frukost då han var så bra. Det roliga var att barnen tjatat sig till nya flingor (eller kanske jag ska säga mini-kakor i ett flingpaket). Flingorna innehåller väl troligen mer socker och fett än hela dagsbehovet… Om det var detta som gjorde Simons framgång igår låter jag vara osagt men vi får hålla tyst om denna eventuella koppling till Simon annars blir det väl tjat om mer ”kak-flingor”.
Cookie crisps: dunderflingorna I väntan på att matchen ska börja
För ett par veckor sedan var det dags för grannfest igen. Denna gång var temat sydstatsmat. Detta innebar att man kokar räkor, korv, potatis, majs, tomater mm i en stor gryta ihop med olika kryddor. Kanske kan man säga att det är sydstaternas svar på vår pyttipanna eller tvärtom. Gott var det i alla fall! Till detta fanns alla möjliga tillbehör och förstås öl och drinkar (precis som på tv dricker man gärna drinkar som, cosmopolitan, eller whiskey till maten).
Våra grannar Karen, Jeanie och Glen
I mitten av september fyllde Volvo Technology 10 år och detta firade vi med picnic i en av parkerna här i Greensboro. Tyvärr regnade det den dagen då festen skulle gå av stapeln, något som det väldigt sällan gör här. Mina amerikanska kollegor ville ställa in men då vi hade flera personer som rest speciellt för detta fick jag användning för det gamla fina svenska ordspråket ”det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder”. På engelska blir det inte alls lika klaschigt – ”there is no bad weather just bad clothes” – jag kan säga att det var inte många som fattade den grejen… men fest blev det! Och kul hade vi trots ett lätt regn större delen av kvällen.
Ja, det börjar bli höst även här i North Carolina så även om vi fortfarande har varmt så börjar löven bli gula. Vårt hus är omgärdat av träd vilket är jätteskönt på sommaren då det ger bra svalka. Nu på hösten skulle man dock önska att alla träd försvann eller i alla fall alla löv. Det spelar ingen roll hur mycket man läfsar, strax efter är det lika många igen. Peter är dock lycklig som ett litet barn – han har köpt en lövblås. Så likt en person i ”Ghost-busters” ägnar han lördagarna och söndagarna åt sin nya favoritsysselsättning.
Peter ”the leaf-buster” Hortensior i vår trädgård
Slutligen, Hanna har blivit stora tjejen! Idag fyllde Hanna 7 år och detta firades förstås. Dagen började med presentutdelning hemma.
Klockan ett var det dags för kalas. Kalaset hade vi på ”Michaels” (ungefär samma sak som Panduro hobby). Hanna hade bjudit några av sina amerikanska klasskompisar och så några av de svenska tjejerna. De gjorde vimplar, åt chicken nuggets och muffins med massor av glasyr. Hanna var helnöjd! Dagens avslutades med bio och middag på restaurang.
Jaha, det var det sista för denna gången. Vi återkommer om någon månad!
Kramar från Karin, Peter, Simon & Hanna
