Rapport från Svenssons – Mars 2009
Efter att vi skickat ut vårt förra nyhetsbrev fick vi ett antal klagomål – detta vill vi förstås åtgärda. Klagomålen handlade om två saker:
1. Varför bifogades inga bilder på Peters ”leksaker”?
2. Varför redovisas inte Peters vikt i varje nyhetsbrev?
Den första punkten kan förklaras med att JAG skriver nyhetsbreven, hade Peter skrivit brevet hade det, enligt Peter, ”…varit många bilder på bilen, bilder på de snygga grann-fruarna, när jag står i min vältränade kropp och grillar med bar överkropp e.t.c”.
Nedan kan ni se bilder på bilen och grillen. Peters senaste inköp – kylväskan som är lika stor som en låda för trädgårdsdynor, har vi tyvärr inga bilder på ännu. Ni som vill ha bilder på Peter när han grillar i bar överkropp får skicka en separat förfrågan.
Nu till det andra klagomålet – redovisning av Peters viktutveckling. Ja, flera av er tänkte nog just UTVECKLING (t o m var det en person, som till råga på allt är släkt, som frågade när Peter når tre- siffrigt, va fräckt!). Stolt vill vi därför redovisa att Peter inte har gått upp i vikt utan NED. Han har t o m fått ta in skärpet ett hack! Ni som beställer bilder på Peter i bar överkropp kan själv se bevis för detta.
Vädret fortsätter att vara varierande! För två veckor sedan hade vi snöstorm. Det resulterade i att skolan var stängd 2,5 dag, Volvo ”öppnade” två timmar senare och strömmen var borta i 12 timmar. Och någon isskrapa till bilen hade vi inte heller. Jag fick skrapa rutorna med en stekspade, jag har inte gjort det innan men det funkade bra! Fyra dygn efter snöstormen startade sommaren! Vi hade, i en dryg vecka, 25 grader varmt. Härligt!
2 mars, 2009 7 mars, 2009
Under denna sommarvecka i Greensboro var jag i Göteborg… I Göteborg var det regn och snöstorm, men det var förstås jättekul att komma hem och träffa alla. Varenda minut hemma var bokad, det är så mycket man vill hinna med, alla man vill träffa och allt man vill köpa… Barnen hade sina prioriteringar klara, riskakor med ostsmak och godis. Själv har jag saknat fiskbuljong och gardiner. Allt detta inhandlades alltså och trycktes ned i resväskan. På vägen hem bytte jag flyg i New York och fick där ta ut min resväska och gå igenom tullen. I tullen blev jag lite nervös när den första tulltjänstemannen frågade om jag hade mat med mig. Nej….svarade jag lite tvekande (för det får man ju inte!). När det väl blev min tur tittade tulltjänsteman nummer två på mig och pekade åt höger (alla andra fick gå åt vänster). När jag tittade åt höger ser jag ”agriculture scanner”!!!! Jag som hade lovat att jag inte tagit med mig mat. På väg mot scannern hinner jag tänka på allt som kan hända mig, böter, fängelse, Guantanamo… Tulltjänsteman nummer tre frågar om jag har mat med mig och då erkänner jag godiset (men inte riskakorna och fiskbuljongen). Han säger att godis är mat men ok ändå. Väskan scannades och godkändes!
I passkontrollen var det trevligare. Framför mig (och nu menar jag alldeles framför mig, typ 3 dm framför mig) står… Peter Forsberg. Ja, inte för att jag är speciellt sportintresserad men Peter Forsberg är ju i alla fall ganska känd. Ja, inte tillräckligt känd för att passtjänstemannen skulle känna igen honom. En av hans frågor till Peter Forsberg var ”Will you be able to provide for yourself during your stay in US?”. Trots att detta är en av deras standardfrågor var det ganska kul tyckte jag.
I helgen har vi varit på vårt första fest med amerikaner! Vi var hemma hos en granne och firade ”St Patrick’s Day” med sex amerikanska familjer. Vi hade aldrig hört talas om denna dag men kom förstås gärna på fest. Det verkade dock som om de flesta på festen inte heller riktigt visste vad vi firade. Efter att jag frågat flera personer kunde jag konstatera att det enda som alla sagt var ”man ska ha på sig något grönt och så dricker man”. Vi hade missat det här med att ha grönt på sig men vi drack gärna den gröna Cosmopolitan som vår värd bjöd på! Jag har nu läst på och St Patrick’s day är Irlands nationaldag och firas till minne av landets skyddshelgon St Patrick.
Vi hade en jättekul fest! Alla var väldigt trevliga och vi kände oss väldigt välkomna. Festen var i form av knytkalas. Det var också kul att få amerikanernas bild av Sverige. Flera av dem har svenska vänner (vi bor ju i Adams farm, vilket också kallas för Swedish farm p g a alla svenskar som bor här) så de kunde förklara hur saker och ting går till i Sverige. T ex att Sverige är ett socialistiskt land där alla samhällstjänster är ”gratis”. Vi försökte förklara att vi betalar mer i skatt men de hade svårt att se hur man kunde betala MER än vad de redan gör (de betalar ca 20%, men måste å andra betala t ex sjukförsäkringskostnader själva, en familj betalade för frun + två barn ca 900 USD/månad). Hanna och Simon hade också jättekul. Jag försökte prata med Simon vid ett tillfälle men då ropade han bara till de andra barnen ”Mum is coming after me!”. Det var första gången vi hörde honom prata engelska! Känns som ett genombrott.
Ja, det var allt för denna gången!
Kramar från Karin, Peter, Simon & Hanna
