Rapport från Svenssons – Maj 2010

 

Oj oj…nu var det länge sedan jag skrev! Just nu är jag på väg tillbaka till Greensboro efter att ha varit i Sverige i ungefär en vecka. Min resa skulle egentligen skett för några veckor sedan men ett askmoln kom mellan mig och Sverige. Ett askmoln som också kom mellan Peter och USA. Peter lyckades ha den fantastiska oturen att befinna sig i Sverige precis då askan slog till så under några dagar levde vi i ovisshet om när han skulle komma hem och med en ocean mellan oss. Ja, så här i efterhand kan man väl säga att Peter hade betydligt mer tur än många andra men just då var det inte så kul. T ex när jag och barnen åkte i bilen och hör på nyheterna att senaste utbrottet varade i två år…. Hanna såg rätt förtvivlad ut efter beskedet att hennes pappa eventuellt inte kunde komma hem förrän om två år. Själv letade jag intensivt efter information på nätet som kunde ge lite hopp, det enda jag hittade var  Lars-Eric Uneståhl som på Aftonbladet skriver om hur man kan ”Ta inre kontroll när naturen löper amok”…  och inte blev jag så mycket klokare av det. Peter hade ett lite mer konstruktivt sätt att hantera det hela och tillbringade stor del av sin vakna tid med att försöka boka om flygbiljetter och prata med SAS och det gav utdelning. Måndagen den 19 april fick han plats på en av de första flighterna över Atlanten. Det enda problemet var att planet gick från Oslo… men har man en snäll pappa Bosse så löser sig allt. Bosse körde helt enkelt Peter i ilfart till Oslo där Peter precis hann med planet. När Peter landade i Greensboro var barnen och jag överlyckliga – tänk att man kan bli så glad över något som i vanliga fall tar för givet J!

Men vad har hänt mer sedan sist….

Låt mig börja med vår påsklovsresa till Florida. Denna gång var målet en ”tour” av Miami, Naples och andra valda delar av Floridas västkust tillsammans med Ola, Ulrika, William och Amanda.

  Vanderbilt beach i Naples

Vi flög till Miami där vi mötte upp familjen Tiverman. Vi anlände ca fem timmar före Tivermännen.  Fem timmar som enligt planen skulle användas till att hämta ut hyrbilen, åka till hotellet, äta en god lunch och ta en titt på Miami. Ja, första delen av planen var i alla fall korrekt – hämta ut hyrbilen. Nu tänker ni säkert, inte kan det ta fem timmar att hämta ut hyrbilen men visst kan det göra det! Om man hämtar den på AVIS! Vi hade bokat en GMC Yukon (Peters drömbil) som enligt beskrivningen tog 8 personer, 3 stora resväskor och 2 små. När vi kom ut till bilen insåg vi direkt att den tredje sätesraden var en s k ”pop-up” och tog man upp den så fick man inte plats med en endast resväska. Vi gick tillbaka in och sa som det var och att det måste blivit något fel. Men mannen bakom disken sa att detta var det vi hade beställt. Mannen bakom disken gav sig inte och jag tog då till det jag alltid tar till då jag inte får det jag vill…. ”Ta hit din chef!” Det var dock fel strategi denna gången för ut kom en ännu otrevligare man, Mr Butts. Han var helt omedgörlig. Han frågade bl a vilken typ av resväskor vi hade och när vi pekade på dem sa han ”jaha, hårda, ja då är det klart att det inte går, om ni hade haft mjuka resväskor...”. Då brast det för oss,  så då bad vi Mr Butts att  packa vår bil – och fixade han det lovade vi att ta den. Då brast det för Mr Butts, han bad oss gå med ut. Där vände han sig till mig och sa ”NU LUGNAR DU DIG ANNARS RIVER JAG ERT KONTRAKT OCH SÅ HAR NI INGEN BIL ALLS”. Sedan vände han sig till Peter och sa, i honungslen ton, ”DU följer med mig” och sen till mig i mindre honungslen ton, ”DU stannar här”. Då sa Simon ”Mamma, jag tror han är rädd för dig”. Efter en evighetslång stund  (då jag nästan trodde att Mr Butts som säkert tillhörde Miami-maffian hade skjutit min man) löste sig det hela. Vi fick helt enkelt en större bil utan extra kostnad! Glada över detta gick vi fram till vår nya bil som visade sig vara en vit Ford E350. För er som inte känner till modellen kan jag säga att den antingen ser ut som en hantverkarbil alternativt en hotell-shuttle buss…. Alltså inte alls lika ”cool” som GMC Yukon.

 

Peter var högst missnöjd när vi svängde ut från Avis och inte blev han gladare av att jag sa att han såg ut som en busschaufför. Väl framme vid vårt hotell – som var ett väldigt fint hotell på Miami beach där man körde upp framför entrén och en man tog nycklarna och parkerade bilen åt en – så kändes bilen ännu mer fel. Och inte blev det bättre när mannen som skulle parkera bilen meddelande att den var för stor för att köras in i garaget. Underverket fick helt enkelt parkeras mitt framför entrén!

Bilen var dock fantastiskt praktisk, 12 säten och bra bagageutrymme men det är klart Ulrika och jag var tacksamma för de tonade rutorna så att ingen kunde se oss i bilen. Innan vi begav oss till Naples passade vi på att se Miami. Det var varmt som i öknen men vi kämpade oss runt ”art deco” turen som Ola hade hittat i sin guidebok och vi åt en jättegod lunch på South Beach.

   

Efter Miami styrde vi färden mot Naples på Floridas västkust. Vi hade där hyrt ett hus. Huset var toppen och hade till barnens förtjusning en egen pool. Barnen tillbringade ca 4 timmar per dag i poolen så det var väl värda pengar. Utöver att bada i poolen såg vi flera av ständerna i närheten, bl a Sanibel beach där man kunde hitta jättestora snäckor.

    

Ett annat måste när man är i Florida är förstås Everglades och alligator spaning. Vi hade tur och fick se flera alligatorer och även en orm.

 

Alligatorerna matades med mashmallows och kom därför väldigt nära båten. Mannen som körde vår ”airboat” var ett riktigt original – kunde berätta massor men var nästan helt tandlös.

 

Vi hade alltså en väldigt lyckad vecka i Florida! På långfredagen åkte vi tillbaka till Greensboro. Då vi landade hade våren slagit till med full kraft i North Carolina. Vi hade ca 30 grader varmt – alltså nästan varmare i Florida.

Påskafton började vi med ”egg hunt ” i Jamestown City Park.  Vi hade ju testat detta redan förra året men i år var det tack och lov utomhus. Vi var också bättre förberedda med ändamålsenliga korgar. Barnen låg i startgroparna redan 10 minuter innan själva starten och fick på så sätt bra platser.

    1. På era platser….

   2. färdiga….

   3. Kör!!!

 För er som inte kommer ihåg nyhetsbrevet från förra året kan jag berätta att det som händer är man kastar ut massor av godis och typ ”kinderägg” på ett område lika stort som en fotbollsplan. Sedan ställer man upp massor av barn runt fotbollsplanen och så börjar nedräkningen, på noll rusar alla barn in och plockar åt sig så mycket godis de kan. På mindre än två minuter är det hela över!

 Amanda och Hanna mycket nöjda med jakten!

Påskbuffén (som innehöll sill, köttbullar, ägg, snaps och annat som man ”måste” ha) intog vi på altanen och vi kunde sedan sitta ute hela kvällen och njuta av värmen.

 Påskbuffe i vårvärmen

Familjen Tiverman stannade ytterligare några dagar som ägnades åt sightseeing i Greensboro och en heldag på ”Celebration station”. Celebration station är för barn ett dröm utflyktsmål, det finns spelhall, båtar, mini-golf, go-kart etc, för vuxna är det kanske inte lika intressant… men vad gör man inte för sina barn.

 

Simon blir attackerad av Hanna och Amanda. William är hack i häl på Tess.

 

 

Amanda och Hanna är redo för ett varv på banan.

Sedan sist har Simon också hunnit fylla 11 års. Den skulle förstås firas! Simon fick bl a rollerblades som nu används mycket flitigt. På kvällen fick Simon välja hur vi skulle fira och det blev då middag på thai restaurang, glass på Ben & Jerry och bio. En lyckad födelsedag!

    Firande med paket och sång!

 

 Simon på sina nya rollerblades och med ny fotbollströja

Då var det dags att säga hej för denna gången! Jag avslutar detta nyhetsbrevet med en härlig bild från en grillkväll för ett par veckor sedan.

Kramar från hela familjen Svensson   

PS. Årets Sverige semester kommer förläggas till juni. Vi kommer hem runt den 12 juni och stannar sedan fram till slutet av juni.