Vi har nu varit i Greensboro i tre veckor och allt går över förväntan!
Första veckan bodde vi på hotell och ägnade dagarna till att leta efter saker som tv, Nintendo Wii, mobiltelefon och bil. Den första överraskningen var att det INTE gick att köpa Nintendo Wii i detta landet. Efter tre affärer började vi ana ett mönster… Nintendo Wii är något mycket ”exklusivt” och affärerna får endast in ett mindre antal då och då. Vi fick dock ett tips av en hjälpsam herre i en av affärerna – åk till Wallmart! Så vad gör man inte för sina barn, Peter, åkte därför till Wallmart kl 23.00 varje tisdag och torsdag då de enligt ryktet packade upp ”guldklimparna”. Tyvärr resulterade detta endast i sena kvällsvanor och inget Nintendo Wii – dock hittade vi ETT på ett annat ställe förra helgen. Barnen var överlyckliga! Vi har nu bowling turnering varje kväll.
I förra veckan fick vi våra möbler och vi bor nu i vårt hus. Vi trivs jättebra, vi gillar t o m de tjocka vita heltäckningsmattorna som ligger i alla rum utom kök och badrum. Huset är fortfarande fyllt av ouppackade flyttkartonger men vi börjar i alla fall minska på antalet. Huset håller ”amerikansk standard” vilket innebär lite små-läckande kranar, dörrar som går i baklås, toaletter som rinner (och som det blir stopp i) etc.
Barnen började skolan måndagen den 5 januari. De har båda haft jättetur, Hanna går i samma klass som en annan svensk tjej, Tess, och Simon har två svenska tjejer i sin, Sandra och Felicia. Det är toppen då de kan hjälpa barnen med allt de inte förstår. Hanna och Simon verkar verkligen trivas! Barnen har relativt långa skoldagar, de startar 7.45 och slutar 14.30. Dagen innehåller i princip inga raster och ut går de endast om vädret är bra. Första veckan var de bara ute två gånger! Men tro inte att de sitter stilla för det – nej, då sätter läraren på en träningsvideo istället som barnen kan röra sig till. Barnen tar med sig mat varje dag, inkl mellanmål. Barnen var helchockade efter första dagen då det visade sig att några av de andra barnen hade ostbågar till mellanmål. Barnen får extraundervisning i engelska, en timme per dag.
Tess, Ellie och Hanna 
Simon och Sandra
Vi har också fått känna på hur det är att vara invandrare! I veckan har vi t ex försökt få ett ”social security number” (motsvarande vårt personnummer). Vi gick in med ambitionen att få ett för oss var men kom ut med en ansökan om ETT. Enligt den, allt annat än trevliga, damen som skulle hjälpa oss behövde barnen inga social security numbers, trots att de i måndags sa att hela familjen måste komma med…. Peter fick inte ens ansöka eftersom vi inte kunde visa upp ett vigselbevis som de godkände (hade ett från skattemyndigheten men det var inte rätt). Jag fick ansöka men endast om jag gick med på att kalla mig Anna Svensson. Så nu har jag alltså bytt namn (antagligen får Peter göra samma sak, han kommer få kalla sig Lars…), men vad gör man inte för att få bli amerikan!
På jobbet går det bra både för mig och Peter. Peter jobbar hemifrån och har en något förskjuten arbetsdag, ofta får han börja mötena redan vid 05.00 för att kunna vara med på möten med Sverige. På mitt jobb är det mycket nytt, både nytt folk, nya rutiner och nya projekt. Det är kul men det tar tid att komma in i allt. Mina nya kollegor tar med mig på olika lunch restauranger och försöker få mig att prova olika sydsstatsspecialiteter. I förra veckan var det ”barbeque”. Det ser ut som kebab fast mer finmalet – till det fick man välja på två olika grönsaker (observera att då räknas pommes frites som en grönsak!). Rekommenderad dryck är ”sweet-tea” – rumstempurerat te med massor av socker…
Nu ska Peter och barnen åka och bowla med två andra svenska pappor och massor av barn!
Kramar från Karin och resten av familjen Svensson
